| |
Torey Haydens senaste bok Den mekaniska katten handlar om den nioåriga
pojken Conor och hans mamma Laura. Conor har blivit diagnostiserad som autistisk.
Han pratar inte med någon utan lever helt i sin egen värld, där han bara är trygg
om han har låtsassladdar kopplade på magen och sin gosekatt under armen. När
han kommer till James första gånger inleder han samtalet med att säga:
- Mjau?
James arbetar som familjeterapeut och till hans lekterapirum kommer Conor varje
vecka. James iakttar pojken och låter honom själv bestämma vad han vill göra.
I början står han bara still och jamar, men så småningom känner Conor sig tryggare.
Han börjar både leka och prata. Han berättar genom sina lekar med dockor och
målarfärg vad han varit med om. James märker snart att pojken inte alls är autistisk,
utan skyddar sig själv efter att ha varit med om en traumatisk händelse.
Samtidigt som James träffar Conor varje vecka träffar han också Conors mamma,
Laura. Hon söker hans sällskap och börjar berätta om sitt liv. Som författare
har hon nytta av sin livliga fantasi, men hon är medveten om att hennes fantasier
spelar en större roll än så i hennes liv. I Lauras hjärna har hon nämligen en
hel värld där människor lever, föds och dör utan att hon kan bestämma om vad
som skall hända. Hon berättar om sin barn- och ungdom, men väver också in den
heliga flickan Torgon som om hon var en verklig person i sina berättelser…
Laura tar över bokens handling lite för mycket tycker jag. Det är som en fantasyhistoria
mitt i den psykologiskt starka verkligheten. Torey Hayden är doktor i barnpsykologi
och har arbetat med specialundervisning för barn med psykiska störningar. I sina
tidigare böcker har Torey berättat på ett mycket medryckande sätt om störda barn
ur verkligheten, som hon i flera fall lyckats hjälpa till ett normalt liv. Den
mekaniska katten är inte skriven i jagform och är alltså mer skönlitterär än
Torey Haydens tidigare böcker. Jag tycker att Conor kommer i skymundan bakom
James familjebekymmer och Lauras livliga fantasi.
Den mekaniska katten är en bok om verklighet kontra fiktion. Det är flera
berättelser i en, även om jag tycker att Conors historia är mest fascinerande,
en skrämd pojkes väg mot ett normalt liv.
|