| |
Jag fick låna Om en pojke av Niclas som tyckte det var den roligaste
bok han läst på länge. Jag måste hålla med faktiskt.
Nick Hornbys tredje roman är ett mysigt mästerverk!
Boken handlar om en pojke som heter Marcus och hans nyafunna
vän. Marcus är tolv år och har nyligen flyttat till London med
sin deprimerade och självmordsbenägna mamma. Han är ett smart
men udda barn som snart blir skolans mobboffer nummer ett.
Will Freeman är en 36-årig ungkarl som lever livets glada dagar och
njuter som mest då han ser på tv eller dricker en öl. Will uppfinner
en tvåårig son för att kunna gå med i föreningen
för ensamstående föräldrar och möta lättraggade
mammor. Men det går inte alls som Will tänkt sig med mammorna, istället
får han den sällskapstörstande Marcus på halsen och båda
deras vardag kastas runt och snurras till. Will vill inte ha känslomässiga
bindningar till någon annan människa, men kan inte hjälpa att
han börjar tycka om Marcus som varken vet vem Kurt Cobain är eller
varför man skulle vilja ta i en tjej.
Marcus är den brittiska motsvarigheten till Reine
och helt underbar i sin naiva men ändå mogna tolkning av omvärlden.
Nick Hornby skriver trovärdigt och suveränt. Han beskriver svåra
frågor på ett lättsamt sätt men kan samtidigt locka fram
mina tårar när han berättar om allt underbart som gör tillvaron
uthärdlig. Förra våren läste jag charmiga High
Fidelity, men först med Om en pojke tar Nick Hornby sig in på
min lista över favoritförfattare! Vem hade trott att någon
kunde skriva med en sådan underbar blandning av ömhet, humor, nyfikenhet
och lättsmält livsvisdom? Jag satt på bussen och fnissade högt
åt Wills underliga lögner och undanflykter, så typiska och charmiga!
Jag log ömt åt Marcus oförmåga att förstå ironi
och hans tafatta kliv mot vuxenvärldens fördärv.
Läs mer om boken: Denna månads boktips hos Eva
P råkar vara boken Om
en pojke, vilket sammanträffande!
|