Berättelsen om Pi Författare: Yann Martell Förlag: Bonnier Audio, mars 2004 ISBN: 91-7953-183-0 Hanna läste ut den: 2004-04-08, recenserad av Hanna Andersson, 2004-05-10 PUFF: En fantastisk berättelse om en pojke och en tiger som förliser i Atlanten och överlever trots allt…Eller? Jag slås av tanken: undrar vad Hemingways Santiago hade gjort om han fått en tiger i båten? Klassikern Den gamle och havet har vissa likheter med Berättelsen om Pi, av båda kan jag känna solen gassa mot ansiktet och saltstänk från havet mot huden. Men för mig är skillnaden i fartfläktande och betydelse ungefär lika stort som åldersskillnaden mellan gubben Santiago och den filosofiske pojken Pi.

Yann Martells berättelse om Pi tar jag in styckvis, en CD-skriva i taget, 11 timmar upplästa av Johan Rabaeus, utspridda på ett par veckor.

Boken är skönlitterär, men innehåller långa (påhittade) kapitel som påminner om faktaartiklar som skulle kunna vara upplästa ur Illustrerad vetenskap. Dessa faktaliknande utvikningar från själva berättelsen är oerhört tankeväckande - de handlar mycket om zoologi och religion. De kräver att jag lyssnar koncentrerat och jag ger boken lång smältningstid trots att jag är nyfiken på huvudberättelsens utveckling. Baksidestexten och omslagsbilden ger intrycket av att boken är en rolig saga, en indisk fabel i pocketformat. Men Berättelsen om Pi är alltså inte en strikt skönlitterär berättelse utan en hybrid mellan naturvetenskap och skröna, delvis odefinierbar men just därför så sagolik.

Pi Patels pappa äger ett av Indiens finaste zoo. Bland tigrar och pingviner växer den hinduiske pojken Pi upp, ganska fritt springer han omkring även om han tidigt får lära sig respekt för de parkens rovdjur. Tigrarna påminner om gulliga katter, men inte för en sekund får Pi eller de som arbetar i parken glömma att katter aldrig tvekar att döda sitt byte. Skoningslös och snabbt. I ett långt och underhållande kapitel förklarar författaren mycket pedagogisk för oss ovetandes varför djur trivs på zoo och varför de som vill "Befria djuren" har så fullständigt fel. Att släppa djuren fria skulle vara som att öppna dörren i vilken lägenhet som helst och gapa inåt vardagsrummet:
- Ni är fria, jag befriar er. Lämna ert bekväma hem där inga andra djur hotar er, där ni får näringsrik mat serverad med jämna mellanrum, relativt fritt kan ströva omkring och gratis omvårdnad. Ut i det fria - jag har öppnat er burdörr!

När Pi är sexton år gör den politiska situationen att familjen Patel bestämmer sig för att söka nya möjligheter bortanför det välbekanta Indien. Djuren säljs ut till andra parker, några följer med fartyget till Kanada för att levereras där.

Men Pi blir försenad till sitt nya hemland. Fartyget går under och han hamnar ensam i en livbåt. Ensam till en början vill säga. Strax kommer tigern Richard Parker simmandes i vattnet och tar sig iland i livbåten. Möjligheterna till eget revir krymper när man för första gången guppar fram på ett stort hav i en liten livbåt, och när man tar ombord en livslevande tiger finns inget spelrum för misstag. Det är blodigt och hårt, spännande men också tänkvärt eftersom Pi får mycket tid att filosofera och tänka. Och från början till slut är det mäkta fantasifullt.