Familjehemligheter

Originalets titel: The Dilemma
Författare: Penny Vincenzi
Hanna läste ut den: 98-09-02

Francesca gifter sig mot allt sunt förnuft med den rike Bard Channing och hennes liv blir helt förändrat och egentligen inte alls som hon tänkt sig det.

Hela boken är en sjudande soppa av känslor, människor och händelser. Jag skulle t.o.m. kunna ta bort ett P för att karakterisera den här boken; sopig! Men lite spänning och intrig finns där dock, eftersom jag tog mig igenom alla sjuhundra sidorna.

Francesca gifters sig alltså med Bard av kärlek (vilket ju är ganska vanligt) och fortsätter att älska honom (vilket jag har svårt att förstå) trots att han

• ignorerar hennes vilja totalt
• meddelar att han uteblir från middagen genom sin sekreterare
• inte berättar något om vad som händer i hans liv eller om sina affärer för henne
• har ett hemsk humör
• är rent av elak mot sina barn i tidigare äktenskap
• och dessutom förbjuder henne att fortsätta yrkesarbeta när de gift sig

Hon fogar sig i allt och lyder blint, trots att hon skall föreställa en modern kvinna. Sånt gör mig kräkfärdig! Hon hjälper till med välgörenhetsbaler istället för att arbeta som hon själv vill. Hon föder två barn och medlar dessutom mellan Bard och hans tidigare, nu vuxna, barn. Hon får inte ens välja Nanny själv, utan får stå ut med en som föraktar henne! Suck!

Trots allt detta är själva historien ganska intressant och spännande. Francesca dras till Bards äldste son och man får också följa journalisten Grays efterforskningar runt Bards företag och eventuella ekonomiskt fiffel...

Om Penny Vincenzi hade varit feminist (som jag), skulle Francesca ha lämnat sin skitstövel till make (som dessutom visar sig vara brottsling), hon skulle inte ha fallit för den lögnaktiga sonen utan istället levt ett självständigt liv, tagit egna beslut och startat en egen firma som skulle gjort hederliga affärer. Då skulle jag ha tyckt mycket, mycket bättre om den här boken! :-) Men Vincenzi är fast i föreställningen att en kvinna ska lyda och älska sin make, no matter what, och att mannen alltid har rätt... Stackars henne!

Egentligen tycker jag om böcker...