Jane Eyre

Engelska originalets titel: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë
Hanna läste ut den: 1998-08-18

Efter att ha sett en filmatisering av boken på tv fick jag en brinnande lust att lära känna flickan Jane Eyre bättre, därför gick jag och köpte boken.
  Jane Eyre publicerades första gången 1847 och har liksom många andra klassiker under nittiotalet blivit utgiven på pocket (Natur och Kultur).

Flickan Jane Eyre blir tidigt föräldralös och växer upp hos sin faster och farbror. När farbrodern dör får han sin hustru att lova att alltid ta hand om Jane Eyre som om hon var ett av deras egna barn. Men Janes faster förstår sig inte på Jane och håller inte sitt löfte. Hon skickar Jane till Lowood, en skola för fattiga flickor. Där stannar Jane tills hon blir vuxen och kan ta tjänst som guvernant i ett finare hem. Hon kommer till Thornfield och blir lärare till lilla Adéle. På Thornfield möter hon snart också husets herre, Mr. Rochester, som är mycket sträng och krävande. Jane fascineras av honom, och de förälskar sig i varandra, trots att det både finns klass- och åldersskillnad. När Mr Rochester äntligen friar kan Jane inte annat än säga "ja tack!" och stråla av lycka! Men framför altaret får hon veta att han redan är gift, med en galen kvinna som han håller instängd, och Jane inser att äktenskapet inte är för henne. Hon flyr...

Jag tycker intrigen är bra och boken tråkade aldrig ut mig. Men det som utmärker historien är Jane själv, som tänker mer självständigt än någon av 1980- och 90-talets romanfigurer tillsammans!

Jane Eyre beskrivs inte som någon skönhet, och därför går det lätt att identifiera henne som en vanlig människa, inte en "romanfigur". Hon låter sig inte kuvas varken av sin faster eller de kristna lärarnas stränghet på Lowood. Hon blommar upp till en smart och vänlig själv som ser till att kunna försörja sig själv.

Jane Eyre är i sanning en ny, kär vän till mig, och boken kommer att få hedersplats i min bokhylla. Jag rekommenderar dig att läsa den, och låta dina döttrar läsa den, för Jane Eyre har en styrka och inre kraft som är verklig "Girl Power", långt ifrån tramsiga Spice Girls.

Som feminist måste jag också älska Jane Eyre. Jag tror på kärleken liksom på kvinnans självständighet. Jag tycker Jane kombinerar dessa två ypperligt! De som vill argumentera med mig om detta, är välkommen till bokkanalens forum! :-)

Nu är sommaren slut!
Det har inte blivit så himla mycket sommarläsning... :-(
dock har ju hela bokkanalen blivit till! :-)