På 1980-talet kom Doris Lessings bok Det femte barnet ut. Den handlar om ett ungt par som bildar familj och köper hus. De vill befolka hela världen med sin avkomma, men kommer helt av sig när det femte barnet föds, Ben. Han är inte som de tidigare barnen, utan både ful och onormal. Men det är inte bara hans abnorma utseende som gör att familjen tar avstånd från honom, utan hans grymhet. Från första dag han kommer till familjen verkar han vara en bortbyting. Redan som spädbarn skrämmer han sina syskon och biter ihjäl familjens katt. Det är den typ av ondska som dagens psykologer inte anser existerar.

Doris Lessing filosoferar om hur en vanlig familj skulle splittras när mamman försöker skydda sitt barn trots att inte ens hon kan älska honom helhjärtat. Det påminner om Rose-Maries baby, fast Bens existens förklaras aldrig, ingen förstår varför han blivit som han blivit. I Lessings nya bok har Ben fyllt 18 år, men han ser ut som 40 med sitt grova ansikte och sin håriga kropp. Hur känns det vara den enda varelsen av sin art i hela världen? Hemskt förstås. Ben slungas mellan olika människor som tycker synd om honom, något som inte existerade i första boken. Världen har blivit snällare på något sätt, eller så har Ben förändrats. Jag tycker hoppet mellan Det femte barnet som ingen kunde älska till Ben, nu ute i världen, är alltför stort. Han är inte samma personlighet och ingen förklaring ges. I Lessings första bok var han genomond och helt omänsklig. Nu skildras han mer inifrån, vi anar att han har mänskliga känslor även om han inte kan behärska sin vrede eller förstå sin omgivning. Som ett förvuxet barn tvingas han förlita sig på människor han möter. En tant ger honom mat, men när hon dör hamnar Ben i klorna på skurkar som utnyttjar honom till att smuggla knark. Han möter en manusförfattare som vill ha med honom i en film, men istället hamnar Ben i klorna på galna forskare som vill ta prover och undersöka hans hjärna…

Boken är en skildring av en individ som inte passar in i vårt moderna samhälle. Jag har svårt att koncentrera mig på boken eftersom den har så lite verklighetsförankring. Här finns inga människor jag kan relatera till, inga personer att tycka om eller ens avsky. De är alla ganska slätstrukna och även om Ben är en ömkansvärd person, så är han så overklig att jag inte kan ta honom till mitt hjärta. Jag ville ha svar på varför pojken var så ond men fick inga svar alls. Tråkigt!