Boken "Min grej" hittade jag på årets bokrea, men jag vet inte riktigt varför jag köpte den. Det är Will Selfs debutroman som tillsammans med tidigare noveller gjort honom till en kultfigur. Han har parallellt med studier på universitetet levt ett knararkarliv i London. Han är redan en omtalad och omstridd författare.

I romanens början sitter Ian Wharton vid köksbordet, strax innan han skall gå upp och göra abort på sin fru, och funderar över sitt liv och de händelser som format honom... Han växer upp utanför Sussex med sin överbeskyddande mamma, sedan hans far alltmer sällan kommer hem och tillslut helt slutar vara en del av Ians liv. Istället träffar han Mr. Broadhurst, som bor i en husvagn på mammans camping. Mr. Broadhurst, som också kallas Den Tjocke Kontrollören, är liksom Ian begåvad med ett eidetiskt minne, som både är en gåva och en förbannelse. Genom sitt eidetiska minne kan Ian låsa fast bilder som han bara ser i en tusendels sekund och minnas detaljer som ingen annan skulle ha kunnat hinna med. Han fryser kvar bilder och tycker sig kunna vända på dem inuti huvudet så att han kan se t. ex. andra sidan av ett föremål som står still, eller kolla ner i en kartong som är stängd. En mystisk 3D värld. Mr. Broadhurst tar sig an Ian och på sitt skrämmande auktoritära vis finns han alltid i Ians närvaro som en mörk skugga.

Som vuxen student och senare marknadsförare tycks Ian ha förlorat kontakten med sin barndoms beskyddare. Men han kan inte gå vidare med sitt liv; han är hämmad och rädd för sexuell kontakt, eftersom Mr. Broadhurst skrämt honom för det. Han börjar gå hos en psykiater som med hjälp av droger söver ner Ian och försöker få honom att drömma bort det onda. Men Mr. Broadhurst, kommer tillbaka än en gång, samtidigt som Ians fru blir gravid.

Vissa episoder i boken är mycket underliga och perversa. Absurditeterna avlöser varandra och det är svårt att avgöra om illdåden verkligen utförs, eller om Ian   luras att tro att allt är sant med hjälp av sin livliga fantasi. Han förvandlas från en orolig men fullt normal ung pojke med finnar, till att bli en vuxen, arbetande man som tycker att det är helfestligt att våldta gamla tanter och misshandla hundar. En ganska obegripligt "varnande saga". Varnar den för vad som kan hända under den tid då vi är mest formbara, under barndomen, eller för hur farligt nära vi lever gränsen av ondska? Språket verkar vara viktigare än handlingen, och det är kanske därför kritikerna gillat boken?

Jag skulle vilja beskriva boken som virrig, underlig, originell, hemskt äcklig, sorglig, knasig, modern, skrämmande och om än inte svårläst så fylld av främmande ord. Jag tycker inte, som många andra, att den är speciellt rolig. Om du läst den vill jag gärna ha din åsikt! Vad handlar den egentligen om, enligt dig? ;-)