I Barbara Kingsolvers tjocka roman "Giftträdets bibel" får fem kvinnor ge röst åt en nation i förändring. Jag såg boken på ivillage för ungefär ett år sedan och bestämde mig för att den ville jag läsa! Jag tyckte om titeln och omslaget antar jag. Ibland känner jag bara så - att den boken ska jag läsa! Den har varit med i Ophras Book Club och min erfarenhet är att jag har samma boksmak som Ophra - liksom tusentals andra människor runt om i världen. Schlinks The Reader och Wallys Valarnas sång är andra böcker hon rekommenderat som jag tyckt mycket om.

Gemensamt för de fem kvinnorna är att de hör till den amerikanska baptistpastorn Nathan Prices familj. Han är äckligt självgod och sträng, men han är långt ifrån bokens fokus trots att det är han som styr handlingen framåt, till dess katastrofala slut. Hans fru Orleanna Price ramar in sina fyra döttrars berättelse med sina ångesttyngda tillbakablickar, medan döttrarna berättar om i presens om familjens ankomst till Belgiska Kongo (som idag heter Zaire) 1959.

Familjen landar mitt i djungeln för att frälsa en liten och "ogudaktig" by. Under kläderna har de hushållsföremål som de inte kunde packa ner eftersom väskorna vägts för flygresan: "Mina systrar och jag gav oss av hemifrån med sex par underbyxor, två underkjolar och blusar samt flera klänningar ovanpå varann, inkläda enligt alla konstens regler - och så en oöm heltäckande kappa utan på alltsammans (för enligt uppslagsboken borde man räkna med regn). De andra grejorna - verktyg, kakmixpaket etcetera - låg dolda i fickorna eller fastspända under skärpen, så att det klang som en rustning när man rörde på sig" berättar en av döttrarna i familjen.

Pastorns mål är att döpa alla byborna, medan hans döttrars enda mål är att överleva. Inte alla lyckas med sina mål. När olyckan drabbar familjen splittras den ut i världen och inget blir sig likt igen. Inte för familjen och inte för Kongo som drabbas av krig. Vi får följa döttrarna genom äktenskap och barnafödande och universitetsstudier - men jag tycker bäst om när de alla är samlade i Kongos mörka djungel. Till synes evigt förenade i familjens släktskapsband. Kämpandes med att förstå sina grannar och för sin överlevnad mot svält, sjukdomar, moskiter och myror.

Vi får i vart fjärde kapitel möta de fyra döttrarna och höra dem berätta. Deras unga röster ger liv åt berättelsen, och för den hela tiden framåt i tiden. Här finns äldsta flickan Rachel, 16 år. Hon bryr sig mest om sitt långa hår och sin bleka hy, hon är inte speciellt intresserad av äventyr i djungeln. Hon skildras som ointelligent och här och var smyger det sig till och med in felsyftningar och stavfel i hennes berättelse - men inte så mycket att det stör läsandet tycker jag. Sedan är det tvillingarna Leah och Adah. Leah sympatiserar till att börja med sin far, kanske för att kristendomen betyder mycket också för henne? Hon är den praktiska, den som bakar och sköter trädgården och så småningom hjälper byns lärare att undervisa barnen. Adah däremot, blev skadad när hon föddes och anses efterbliven. Hon släpar ena benet efter sig, och pratar inte. Men hon är den smartaste av dem alla. Hon sitter tyst och iakttar sin familj och omgivningen, hon leker med ord och vänder på hela meningar som blir speciella besvärjelser eller användbara palindrom. Sist och minst är Ruth May, som är fem år när berättelsen tar sin början. Hennes berättelse är barnslig och ofokuserad, men i gengäld får hon inte lika stort utrymme som sina äldre systrar. Läsaren hittar snart sin egen favorit berätterska, men alla har något intressant att tillföra helheten.

Anledningen till att berättelsen skrevs är författarens vilja att skildra Zaires postkoloniala och blodiga historia, och det gör hon genom vita amerikanska flickor - alla oerhört väl sammansatta personligheter. Vi som i västvärlden ibland har svårt att förstå det hat som många folk känner mot USA (och även Europa) får genom "Giftträdets bibel" se landet med andras ögon än våra egna.

Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok, en bok vars karaktärer blir verkliga personer att tycka om eller förakta. Eller till och med älska till att börja med - men i och med att personerna växer och förändras, kommer bilden av dem också att förändras. Dramatiskt!