Hella Hell är en 40-årig pedofildam som jag inte kan låta bli att gilla. Jag antar att jag borde vara äcklad och fördömande mot Hella Hell som jag var mot Nabokovs Humbert Humbert i den omskrivna klassikern Lolita. Men Hella Hell imponerar på något sätt på mig. Jag gillar hennes okvinnliga sätt att ta kommando över händelseförloppet (om än på ett brottsligt sätt) och styra upp sitt liv i precis den riktning hon vill ha det åt…

Unni Drougge har skrivit en travesti på Vladimir Nabokovs "Lolita" - en omvänd pedofilhistoria som hon placerat mitt i 2000-talets Sverige. Inledningsvis följer boken Lolitas upplägg - en läkare som uttalar sig om huvudpersonens sjukdomsbild och sedan den i fängelse nedtecknade bekännelsen från huvudpersonen. Och fler likheter med förlagan skymtar lite här och var i boken, t.ex. när Hella Hell köper en anteckningsbok där hon skriver ner sin plan. Men likheterna är inte störande, och de tar på intet sätt över Drougges egna personbeskrivningar eller själva handlingen.

Boken handlar om Hella som i tonåren blir våldtagen av en äckligt hårig man. Efter den händelsen inser hon att hon alltid kommer att åtrå endast mycket unga män - de ska helst vara mellan 13 och 15 år. Hon kallar dem "lymlar" och avgudar deras släta bröst och barnsliga stil. Hon gifter sig och föder en dotter, men bra för att i hemlighet kunna fortsätta att njuta av sina lymlar… I detta så kallade passionsdrama möter hon den 13-åriga Jocke och blir blixtkär. Från den stund hon ser honom lever hon endast för att kunna förenas med honom.

Hon "rövar bort" honom från hans lesbiska och mycket sjuka mamma. I bil åker de runt i Europa och det omaka paret tar in på hotell efter hotell. På hösten tar Hella med sig Jocke tillbaka till Sverige och sätter honom i samma skola som sin 15-åriga dotter Lolo.

Hella är inte omedveten om att det hon är en brottsling genom att ha sex med en pojke som inte ens är byxmyndig. Men hon försvarar sig med att det bara är ren kärlek från hennes sida. Hon är modemedveten, självisk och välslipad. Hon har drivit en reklambyrå, skrivit en bok och uppfostrat en dotter. Hon dricker Vodka Kurant och bestämmer själv över sitt liv.

Jockes tonårsspråk känns genuint. Hella Hell är en modern kvinna - med avvikande sexuella vanor. Lolas revolterande moderskärlek är desperat och äkta, kanske något dagens stressade karriärkvinnor får uppleva?

Boken är fylld av sexscener, ja, det är ren litterär porr i många fall. Hela berättelsen andas erotik, inte kärlek, inte samhörighet, utan ren sexuell lust. Här skildras helt enkelt en kvinnas besatthet av en pojkes unga kropp. En ung pojke som tittat på alldels för många porrfilmer i sin barndom.

Jag tycker att Unni Drougge skrivit en fascinerande nutidsskildring. Att den anknyter till den världsberömda Lolita ger den en extra dimension. Läsa gärna Lolita först, om du inte redan gjort det. Det är inte nödvändigt för läsupplevelsens skull, men man förstår bättre motsatserna i och förhållandet mellan den kvinnliga och den manliga världen. Lite som ett Egalia - fast i verkligheten. Men trots att jag tycker om Hella Hells bekännelser tror jag inte att den blir en klassiker i samma bemärkelse som Lolita blivit. Hella Hells bekännelser är helt enkelt alltför förankrad i dagens samhälle. Om några år kommer den inte att hålla. Men idag är det helt okej underhållning - för den oblyge!