Titeln känns kanske lite konstig, men boken handlar mycket om tid. Vår absurda nutid och den redan passerade dåtiden - när världen var svartvit och innan alla tomtar var anställda av staten. Bokens intervjuare har också ställt frågor om skillnaden mellan unga och gamla, om olika yrken och om kroppens mysterier. Fenomenet påminner en hel del om 80-talets "Kära Gud"-böcker, men "Gamla tanter lägger inte ägg" känns både svenskare och mer genuint. Det märks tydligt att barnen i många fall fått frågor som de inte vet svaret på. Men barn sitter inte svarslösa - de hittar snabbt en trolig förklaring som de trovärdigt och allvarligt berättar om. Så klart att det blir galet ibland - men underhållande läsning. Det mesta så klokt att man själv önskar att man inte blivit så vuxen och förståndig som man är. Vuxna har många gånger förlorat en förmåga man hade som barn - att se bortom de regler och tankelagar som skolgång och konvenans fållat oss fram till.

Jag såg häromdagen Bill Cosbys fåniga show "Så tokigt det kan bli". Tre barn hade plockats upp på scenen, deras sexåriga personlighet visades upp som utställningsdjurens stamtavlor. De fick olika frågor av den sengångaraktigt långsamme Cosby - och vad de än svarade skrattade publiken högt och ljudligt. En liten kille försökte berätta seriösa saker om utomjordingar, men blev utskrattad. Han såg mycket konfunderad ut när studiopubliken skrattade så fort han rynkade ögonbrynen. Visst kan barn säga roliga och underbart logiska (men felaktiga) saker - väl värda att snabbt skrivas ner på papper innan man glömmer bort dem - men de räknar inte med att bli skrattade åt. De förstår inte alltid vad det är som är så hysteriskt roligt. De försöker bara ge sin förklaring av en komplex värld. En värld som bara blir mer och mer komplicerad ju äldre man blir. En värld där alla, framför allt barn, behöver tusentals pusselbitar med information för att ens ha en möjlighet att greppa sammanhanget. Barn som ännu börjat skolan skapar egna, för dem, logiska pusselbitar som sammanfogar helheten till en begriplig verklighet.

Boken är charmig och läsvärd. I en intervju med författarna berättade de att de intervjuade inte riktigt förstod det roliga i boken, ännu. Men vuxna kan få sig mycket tänkvärt till livs här. Både kloka tokigheter och skrattframkallande galenheter. Min absoluta favorit kommer från Tove, sju år:

"När man gifte sig förr i tiden, var det för att staten sa det och prästerna tyckte att det var bäst. Idag kan man slå sig ihop med den ena sambon efter den andra utan att staten vare sig säger mu eller bä."

Jacob, sex år, är allvarlig när han berättar om döden: "När man är död kan man antingen gravera sig eller kremera sig. Om man väljer det sista betyder det att de gör en sorts kräm av en. Men det är inte någon vaniljsmak på den eller så, bara vanlig, grå kräm."

Mu eller bä - fast jag säger i alla fall bäääst på länge!