Jag fångades av boken från första sidan, och trots att den varken är spännande eller värst dramatisk kunde jag knappt släppa den förrän jag läst ut sista sidan. Nina Solomin berättar nämligen utifrån vårt svenska perspektiv om en helt annan kultur och värld, en värld där religionen styr både vardag och fest och förbjuder i princip allt från den sekulära världen. Solomin berättar inte bara om "fenomenet" i sig, utan också om människorna bakom kulisserna. Människorna som gör det hela verkligt och mer begripligt.

Chassid betyder from på hebreiska och det är namnet på den grupp ultraortodoxa judar som frilandsjournalisten och litteraturkritikern Nina Solomin försökt komma in på livet. Ninas mamma är judinna, och Nina själv är en nyfiken och undersökande person. När hon kom till en av världens största städer, New York, hörde hon för första gången talas om chassiderna och blev intresserad. Trots att det till en början verkar helt omöjligt att få kontakt med chassiderna, som skyr alla som inte liknar dem själva, lyckas författarinnan ändå lära känna några av dem och hon porträtterar dem väl. Bosatt i utkanten av Williamsburg och ständigt promenerandes igenom deras område hittade hon till slut personer att intervjua och hon blev till och med vän med ett par chassidiska familjer.

Chassiderna uppfostrar sina barn till sanna judar och sätter dem i speciella skolor där man helt tagit bort vissa ämnen som anses "farliga", som sexualkunskap och nutidsorientering. Både kvinnor och män måste klä sig efter vissa speciella regler och mycket som tillhör 1900-talet är förbjudet, som tv, film, böcker (förutom bibeln) och alkohol. Bil får man inte köra under vissa helger, fastan är helig och det är självklart att det är familjen som utser vem man skall gifta sig med. Den tilltänkta äktenskapspartnern får man träffa två-tre gånger innan man måste bestämma sig, och sex före äktenskapet existerar inte. Nina möter nyreligiösa som totalt gått upp i sitt nya liv och med glädje försakar biofilmer för att få känna den religiösa gemenskapen som finns vart man än går i stadsdelen Williamsburg, men hon möter också motståndarna. En medelålders kvinna som växt upp i ett ultraortodoxt hem men som nu tar avstånd från sin familj för att kunna leva ett friare liv, och en ung man som lever dubbelliv. Han går på klubb, dansar och dricker med sina jobbarkompisar, något som är strängt förbjudet hos chassiderna, för att sedan gå hem till sin pryda fru och äta koschermat och följa de religiösa ritualerna inför sin familj.

Författarinnan beskriver chassiderna med både värme och omtanke, hela boken sprakar av en härligt ärlig nyfikenhet. Det märks att Solomin verkligen försöker förstå deras val och sätta sig in i deras tankebanor. Genom sin bok vidgar hon både sina egna och läsarens vyer och förståelsen för den här sortens ortodoxa levnadssätt. Visst är det svårt att förstå människor som är så totalt annorlunda än oss själva, men man kan också se väldigt många gemensamma nämnare människors liv. Jag tycker att boken är helt suverän, en populärvetenskaplig faktabok som jag slukat snabbare än de flesta romaner jag läst i år. En dokumentärbok som passar alla nyfikna läsare.