Engelska Zadie Smith är en ung (lika gammal som jag) och rapp debutant på bokmarknaden. Hennes 476 sidor tjocka roman har vunnit flera priser och hyllats av kritiker och läsare. Det är en bok som bör avnjutas långsamt och utan stress.

Boken utspelar sig i London och handlar om den vita och ganska tråkiga Archie Jones, som försörjer sig genom att vika papper, och hans vän bengalen Samad Iqbal. De träffade varandra i en strandad stridsvagn under andra världskriget, och trots att de är ganska omaka par blir de vänner för livet. De gifter sig var och en på sitt håll, Archie med den 19-åriga, svarta och övergivna Clara (själv är Archie 47 år och har just försökt begå självmord när han träffar Clara) och Samad med sin Alsana, som han tror är en religiös och fin flicka från hemlandet. Fast Alsana är både aggressiv och självständig, och när hon inte får som hon vill brottar hon ner sin man på marken. Deras liv blir inte så lugnt som de kanske hoppats, speciellt inte när barnen växer upp och söker sin identitet i det böljande London. Samads oroar sig för att hans tvillingpojkar inte ska bli rättrogna muslimer, medan Erie, Archies dotter, söker upp sin Jamaicanska mormor som tillsammans med Jehovas Vittnen väntat på jordens undergång i flera decennier?

Berättelsen om familjen Iqbal får mig att tänka på Arundhati Roys bok De små tingens gud, och precis som Roy är Zadie Smith en helt underbar författare och berättare. Med stor kärlek till språket (hon bollar med ord som en professionell jonglör) tecknar hon upp en brokig skara människor och deras familjesagor - deras "rotkanaler" som Zadie skriver. Det är en nutidssaga som berör många viktiga ämnen, bland annat vänskap, religion, äktenskap och tonårsrevolution. Och svårigheten att lämna sitt hemland och uppfostra sina barn i en annorlunda kultur. Smith låter barnen i familjen bli bekanta med den judiska och vetenskapligt inriktade familjen Chalfen. Hos Chalfens experimenterar och forskar mannen i familjen kring möss och deras utveckling, vilket gör att boken också innehåller intressanta politiska men främst etiska ståndpunkter för och emot genmanipulation.

Ja, det finns mycket att hämta i "Vita tänder" - framförallt en skön humor och en intressant inblick i det mångkulturella samhälle som vi lever i idag.