Den vita massajen Författare: Corinne Hofmann Originalets titel: Die Weisse Massai Hanna läste ut den: 2000-06-02 | |
|
Den här boken är skriven av schweiziska Corinne Hofmann som på en solsemester i Kenya träffar mannen i sitt liv. Han heter Lketinga och är en vacker massajkrigare som Corinne inte kan leva utan. Hon stannar hos honom och hans stam i fyra år i ett skjul byggt av kodynga, gifter sig med honom i vit brudklänning och föder deras dotter.
Författaren Corinne är varken språkbegåvad eller en författare med kunskap om hur man bygger upp spännande kapitel eller skriver mångfasetterat. Men då jag vant mig vid den upprabblande och dokumentära skrivstilen, som påminner lite om dagboksanteckningar, fångas jag av hennes dramatiska liv. Jag känner igen stilen från andra böcker som är skrivna av lekmän, det vill säga människor som aldrig tänkt sig att bli författare, men så plötsligt är de med om något så spännande att historien kräver att förtäljas. Redan i baksidestexten får jag veta att hon stannar fyra år i Kenya, och jag undrar förstås från början vad som tillslut ska få henne att fly? Det första hon gör är ju att leta upp Lketinga i fängelse där han hamnar medan hon är där på sin första semester. Han verkar vara en vacker man, med sin kangas, sitt röda hår och ansikts- och kroppsmålningar. Men han är osäker, lättmanipulerad och förstås väldigt icke-europeisk. Han dricker blod, är vidskeplig och tror på omskärelse och månggifte. Men Corinne älskar honom. Hon berättar hur hon kämpar på i bushen, öppnar en affär och börjar tjäna pengar trots att bilen alltid går sönder och hon får både malaria och andra sjukdomar. Hon älskar verkligen Kenya och accepterar folket hon träffar som sitt eget. Hon har förmågan att se förbi svält, smuts och människornas kulturella skillnader. Det är ovanligt och något man måste bli imponerad av. Lketinga och Corinne kommunicerar hela tiden på engelska, även om de knappt kan språket någon av dem. Corinne lär sig aldrig massajspråket och Lketinga är analfabet, vad de har gemensamt förstår jag aldrig. I början av boken tycker jag att hon är helt galen, vem skulle ge upp hela sitt liv i ett civiliserat land för att bo med en man som man knappt kan prata med och bosätta sig i ett främmande och fattigt land? Men hennes affärssinne, hennes kärlek till landet och hennes enorma själsstyrka då hon ensam kämpar för sin stora kärlek (och senare sig själv och sitt barn) vinner i längden. Jag sträckläser sista halvan av boken. Den här boken ger oss europeer djupa insikter i ett afrikansk vardagsliv, och jag kommer långt närmare Afrika i Corinne Hofmanns bok än jag gör Emechetes Tvillingrösten som jag nyligen läste. |
[bok112.html]