Det tysta språket

Äntligen finns min intervju med Anita Salomonsson i VK (Västerbottens-Kuriren), bara en månad efter att jag skickat iväg den.

Ganska m?nga g?nger har jag cyklat f?rbi statsbiblioteket och läst igenom gamla och senaste numret, men tji. Min stora debut (1200 ord!), tänk om jag missat den?

Herr Red var tvärsäker p? att den varit i tidningen och lovade att skicka ett klipp med posten, men sedan ?terkom han slok?rat n?gon dag senare. Skrev att s?nt här brukar aldrig hända.
Ett manus kan bli liggande, men det här nej… faktiskt inte!” skrev han men f?r mig känns det bara sk?nt. Nu vet jag i alla fall, och trots att jag blev orolig för att han skulle skippa den (det är ju ändå ingen nyhet längre…) så blev jag lugnad. Sådant går att reda ut.

Och idag publicerades det hela som en trespaltig artikel med rubriken Strör västerbottniska rosor i texten – Anita Salomonsson om den nya boken, dialekten och den välgörande tystnaden av Hanna Andersson – plus en stor bild av Anita på Kultursidan. Snajsigt.

Anita Salomonsson är en Umeförfattare som skriver om Hjoggböle.
Jag surfar runt och hittar en recension av boken Armade cykel (som är den nya boken jag läst) i Norran och en i Göteborgsposten. Roligt att läsa vad andra tycker när man vet vad man själv tycker.

Och ang. intervjun i VK är jag supern?jd. Stolt.

Jag tycker jag fick med s? m?nga vackra ord och uttryck, men Anita sa ju mycket bra f?rst?s. Men änd?, texten i tidningen är min och valen jag gjort är mina. Och felen ?r s? sm? att det inte g?r n?got, kanske ingen märker dem (jag missade dem ju tydligen).

Orden hon anv?nder ?r vackra. Som ?ttap?tt t.ex. Ett v?sterbottniskt ord som används f?r sladdis men kommer av ?tta = efter/sista och p?tt = klutten p? degen. Allts? den lilla degsnutten som man sk?r bort n?r man g?r bullar!

Smakprov p? Anitas spr?k finns p? webben, läs hennes novell Det tysta språket!

Please follow and like:
This entry was posted in On writing and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Det tysta språket

  1. mamma says:

    Ättapött, kul omskrivning av din lillebror alltså.
    Om du är stolt, så kan jag tala om att jag är JÄTTE STOLT, du är ju min dotter, så det så, ådran måste ju komma någonstans ifrån, i grunden alltså, en liten gen, som fick ben och kom fram till dig, bara från mig.
    Grattis och lycka till med skrivandet i fortsättningen.
    puss

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *